To find what you're here for, Open another door. I'm not sure anymore..

Nu kommer den stora frågan som jag har funderat på länge nu,
Vad ska jag bli?
När jag växer upp och ska börja jobba. Jag har inga drömmar framför mig som jag vill uppfylla.
Jag kanske ska lägga undan den där "jag tar det som det kommer"-stilen ett tag och börja planera hur jag vill att mitt liv ska se ut.
Och att jag måste klara ur Ssn med bra betyg det är ett mål som jag ska klara bra!
kanske börja plugga på rejält och visa vad jag går för. som alla lärare klagar på hela tiden.
"Nathalie, Vi vet att du kan mycket, så du kan ju försöka visa det du kan."
jaja, det har jag hört flera gånger men jag har problem med sånt, och lärararna kan väl iallafall hjälpa en på traven?
det är väl deras jobb, right?
Jag vet såklart att jag själv måste ta tag i saken, men lite hjälp kan väl inte skada.
men jaja, nu fastnade jag lite där.
Tillbaka till framtiden :
Alltså!. Jag. Sofia Nathalie Persson har verkligen ingen aning om vad jag ska bli, inte direkt några planer om framtiden förutom att jag vill bo i en lägenhet med Mimi Ericson.
och hur blir det med räkningar och sånt?
jag är nästan 99,99% säker på att jag inte kommer förstå mig på sånt skit.

När jag var "liten", typ 9-11år hade jag stora förhoppningar om att bli skådespelare men efter några år försvann det.

Mamma tyckte förut att jag skulle jobba med barn, bara för att jag var så "duktig" med barn.
men det sa man nej till.
jag funderar ju själv att inte ha barn så varför ska jag jobba med barn då?

Andra sa förut att jag skulle passa som psykolog för att jag tydligen var så bra att lyssna och ge goda råd. men .. neee.
Jag skulle bli helt förstörd av att ha andras problem att tänka på i flera år.
det är en annan sak att hjälpa sina vänner men andra? som jag inte ens känner? nej till de också.

ja fyfan, framtiden är ett stort jävla frågetecken som jag nästan är rädd för.
jag klarar mig bra med att vara 15år.
HELVETE! nu fick jag en hjärnsmäll här!
Hur fan kommer jag se ut när jag är kanske 25-30år?

Det är jag nästan lite nyfiken på.
men ja, nu fick jag äntligen något skrivet på bloggen.
kanske drygt att läsa men ingen tvingade er.

Peace!