Nathalie Tänker till... och tillbaka

Nu har jag suttit här ett tag och tänkt till lite.
hur jag är och vad jag gör, hur jag var och vad jag gjorde och hur jag mådde.
Jag kommer inte ta upp varenda lilla detalj men jag måste skriva eftersom mitt jävla anteckningsblock är slut! :(

Jag skriker, säga sjuka kommentarer till nästan allt, jag skämmer bort mig ganska lätt bland folk och är en jävla klant. Många (som jag har hört iaf) stämplar mig som en brutal, kaxig, dum blondin.
Men om jag ska vara helt ärlig så är jag faktiskt inte en jävla dum blondin som alla tror, okej. jag kan erkänna att jag har mina blonda stunder men jag är ganska smart om jag vill.
brutal och kaxig vet jag att jag kan vara men men..
Jag gillar faktiskt hur jag klär mig och har min elgiganto-frisyr. bättre än förut iaf, haha :P
Serious talk här nu! så är jag ganska osäker och blyg men jag "låtsas" vara självsäker och det leder faktiskt till att jag blir de :P låter konstigt men det funkar faktiskt för mig :)
Men om jag ska ta upp hur jag var förut, ojjojj. hamnade väl i lite tråkigheter ett tag och fick massa skit för det. men jag fick lida mig igenom det och här står jag ju idag, med båda fötterna på jorden!
Jag klädde mig i nästan bara svarta kläder och hade fult och äckligt hår. på den tiden kallades jag tydligen "punkare" eller "svartrockare" men det är VERKLIGEN andra stilar, så det blev slutligen att jag klädde mig alternativt. enligt mig; Fult altetnativt.
Om man ska ta upp mina vänner jag hade då så finns det Miljoner saker att säga om dom men jag kan försöka göra det kortfattat; Dom förändrade hela mitt liv! Dom gjorde mitt liv spännande och jag trodde nästan att det skulle hålla förevigt. Vi höll ihop ett tag efter sommaren men 28/9 2007 tog de roliga slut för mig. den vintern kändes som ett rent helvete.
det verkar inte så farligt men jag höll verkligen på att falla ihop. jag hade runt 4 vänner jag fick umgås med. och jag älskar dom <3 men.. jag lärde känna så jävla många nya människor jag aldrig hade träffat förut. och jag ångrar faktiskt inte ett skit vi gjorde, vad ska man säga? jag kände mig typ "fri" när jag va med dom. Jag förstog väl att vi ändå skulle sluta umgås och alla förändras men jag saknar dom fortfarande <3 även om det har gått 2år

Jag älskar hur jag har det nu, Jag känner mig faktiskt säker i mig själv men ändå osäker (men det gör väl nästan alla) Mina Underbara bästa vänner som faktiskt har gjort mig till den jag är idag, Anna och Mimi <3 Jag älskar er <3
Och Viincent som jag började umgås med igen, den 30/10 2008. det hade inte hänt så mycket hemska saker då som andra känner till men han gjorde så mitt liv började om på nytt.
Jag kan aldrig vara seriöst arg på Anna Mimi eller Vincent, seriöst! jag kan inte!

shiet, det känns konstigt att sitta här och skriva men nu har jag fått ont i huvet av allt skrivande men nu vet ni det! ni som iaf läser xD (som är typ, ingen)
ÄNTLIGEN har jag fått det ur skallen!